FN-konferens 2011 – tankar & känslor

Lite tankar, känslor och reflektioner från en av de bakom FN-konferensen  i Götebirg, 28-30 oktober 2011:
__________________________________________________________________

FN-konferensen 2011 är nu avslutad. Det är med blandade känslor jag ser tillbaka på hela den resa som det varit att planera och genomföra denna konferens. Att planera och genomföra ett såpass stort arrangemang som det trots allt blev har varit både jobbigt, lärorikt, inspirerande och utvecklande. Det är inget man gör på en kafferast. Det är lite som att springa ett maraton. Man förbereder sig länge, man måste vara uthållig och man måste klara av den där sista slutspurten trots det långa lopp man redan genomfört.
Men hur började då denna resa?

Jo, jag blev på DÅKEN 2011 vald till internationell ledare vilket för mig både var en dröm men också en dörr med oändliga möjligheter att få syssla med just det jag brinner för och vara med och påverka rent konkret. Inte bara tycka och tänka, utan faktiskt göra något. Det är idag få förunnat. Vi tenderar att prata alldeles för mycket och göra alldeles för lite. Mitt intresse för FN har länge varit stort och ideérna kring en nationell konferens som berör ett tema där både Socialdemokraterna, SSU och svensk politik tappat mark började ta form. Snabbt bestämde sig jag och Joel (den andra internationella ledaren i GBG) för att sätta detta maskineri i verk. Det började lågintensivt, grovplanering och mycket tankeverksamhet kring konferensens upplägg.

Efter sommaren började vi arbeta mer och intensivare för varje dag, vecka och månad som gick. Jag har planerat arrangemang innan men aldrig något såhär stort där logi, mat och program ska sammanfogas till en fungerande helhet. En utmaning med andra ord. Men, här vill jag lägga betoning på hur viktigt det är med inställningen. Jag ser hellre möjligheterna än problemen. Man måste tro på att en idé går att genomföra, att en vision kan förverkligas och att ens egen kapacitet är tillräcklig. Utan tilltro till din egen förmåga går det inte att genomföra saker eller förverkliga drömmar.

Men som ni vet så är det alltid mer att göra (även om man räknar med det så är det svårt att förhålla sig), oktober månad har varit en otrolig påfrestning samtidigt som drivkraften ständigt varit närvarande. Stundtals har SSU och FN-konferensen känts som ett heltidsjobb, ett roligt sådant (oftast) men ändock ett heltidsjobb. Samtidigt har skolarbetet börjat bli ganska tungt och balansen däremellan har inte alltid varit given. Men, efter en sorts mardrömsvecka med prov, inlämning och svenska tal kunde på fredagen allt fokus läggas på konferensen.

Det har varit mycket att göra och det finns saker som frustrerar mig, tex folks engagemang i det egna distriktet, samtidigt som det är så häftigt att se att massa SSU:are engagerade. Det löste sig ganska bra till slut men för mig kommer målsättningen alltid att vara: fler ska göra mindre.
För det är klart att det alltid kommer att finnas de som gör lite mer, men hur ska vi bryta loss från detta mönster och få ännu fler människor involverade om dessa inte visar intresse eller tar egna intiativ till att vara delaktiga? Man måste kunna delegera och veta att folk ställer upp. Det är såklart svårt ibland att delegera men det är ännu svårare om man känner att man inte vet om folk ställer upp. Tänkvärt.

Efter kongressen jämförde jag relationen till SSU med ett förhållande. När jag reflekterar tillbaka till konferensen skulle den metaforen fungera lika bra här.  SSU ger dig det bästa och sämsta som finns och det tar fram både dina bästa och värsta sidor. Ibland vill man bara avsluta förhållandet och ibland känns det som att man satsar allt utan att få något tillbaka. Men framförallt är attraktionen till SSU alltför stark och det finns en sorts djupare gemenskap och förståelse som gör att det mesta är värt den tid, engagemang och kärlek man lägger ner.

TACK alla för en fantastisk helg, sjukt kul med så många SSU:are från hela landet. Ni är grymma Det har stundtals varit blod, svett och tårar men också glädje, värme och lycka.

Framförallt har det varit värt varenda sekund.

Hanna Lindquist, 31 oktober 2011
SSU Göteborg

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s