24 november – Västsahararesan

24 NOVEMBER 2011
Jag sov lite dåligt denna natt. Det var dels ganska kallt (mycket!) och dels så låg jag sjukt obekvämt då sofforna vi låg i typ sjönk ihop på ett mysko sätt. Det var svårt att hitta en bekväm position med andra ord!


Vi försov oss dessutom, illa, vi vaknade 09.10 och hade ett möte i lägret El Aaiún som ligger ca en timmes resa bort vid 10.00. Not good. Men det var bara att göra det bästa av situationen. Vi fick först besöka Olof Palmes skola som är en skola där tjejer får undervisning i olika ämnen såsom målning, video, syslöjd, vävning osv. Väldigt fin skola som ger tjejerna möjlighet att skaffa kompetens inom diverse områden inför framtida arbeten och liknande.


Efter detta var det besök hos sjukhuset som stod på tur. Det var två avdelningar på sjukhuset. Den ena var nyare och i ganska bra skick men så besökte vi även den äldre delen och den var betydligt mer undermålig. Sjukhuset hade även svårt att förvara mediciner och liknande på grund av den gassande värmen på sommaren och få möjligheter att hålla mediciner och liknande kallt.


Sedan närvarade vi vid en matdisturbition.  Det var skrämmande lite mat varje familj fick för att klara sig på en HEL månad! Tror det rörde sig om kanske 10 kg potatis/morötter/lök per familj. På en hel månad.

Vi åkte vidare för att äta lunch hos en av gammal vän till Natasa här nere. Det var en riktigt kunglig inbjudan, det kändes nästan fel att äta den fina mat de dukat fram för oss. Det var verkligen allt möjligt: kyckling, ris, pommes, grönsallad, sås, bröd m.m.
De hade verkligen ansträngt sig! Det är märkligt hur kulturer fungerar. De vill ju vara gästvänliga men för oss känns det konstigt att ta emot allt som erbjuds.

Resans sista seminarium höll Mohamed i. Han pratade om SSU:s arbete för Västsahara och vårat framtida engagemang. Sedan var det dags för obligatorisk fotografering. Vi hade alla på oss västsahariska kläder då vi fick detta som avskedspresenter. Jättefint. Killarna fick västsahariska dräkter och vi fick västsahariska klänningar. Det kändes väldigt sorgligt och vemodigt att säga farväl till alla fantastiska västshararier som deltagit under veckan. Tur att vissa har facebook och twitter där man kan fortsätta hålla kontakt.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s