PROJEKTARBETE – BISTÅND

Sista året. Dags för projektarbete. En kurs på 100 poäng där valmöjligheterna i princip är oändliga. Så, vad sjutton skriver man om när man för en gångs skull själv ska välja HELT OCH HÅLLET vad man ska arbeta med?

Min story börjar tidigare än så. Redan under vinter/vår 2011 kom jag i kontakt med Backa S-förening på ett ytterst lustigt sätt. Precis som många andra dagar befann jag mig på Expen och skulle precis gå hem när vår ordförande Johan kommer in och mer eller mindre insisterar på att jag följer med honom på ett möte han ska på ute i Backa för att berätta mer om SSU och ge ett ungdomligt perspektiv på partiledarprocessen inom partiet. Jag var som sagt inte överlycklig över detta men har en vana av att vara väldigt plikttrogen så jag följde snällt med. Något jag är tacksam för idag. Till skillnad från de flesta möten med partister var detta helt FANTASTISKT. Jag fick mersmak och dök upp titt som tätt på Backas möten och fick då höra talas om deras projekt i byn Uroa på Zanzibar.

Jagm som så länge jag kan minnas brunnit för internationella frågor, blev fort intresserad av att höra mer. I samma veva kom Erik Gulbrandsen, från Chalmers, till Backa för att prata om ett projekt Chalmers Entreprenörskola startat i byn Paje på Zanzibar. Detta gjorde mig ännu mer intresserad och nånstans här började samtalsämnet kring att resa ner dyka upp. Januari 2012 var det sagt. Jag har alltid älskat att resa men inte hunnit göra det så mycket tidigare i mitt liv men jag har alltid sagt till mig själv att jag aldrig ska bli en person som bara säger saker eller drömmer om att göra saker men aldrig förverkligar det. Några ögonblick senare var jag medresenär.

När det under sommaren 2011 blev dags att på allvar fundera kring projektarbetet tänkte jag: “Kan jag på något sätt förena min resa till Zanzibar med vad jag är intresserad av och i sin tur med mitt projektarbete?”
Då dök tanken kring att undersöka biståndspolitik i världen upp. Frågan kring bistånd är något jag själv varit intresserad av under en lång tid. Jag tror det är själva komplexiteten kring bistånd som lockar mig – varför engagera sig i en fråga som det finns ett enkelt svar på? Varför inte slå två flugor i en smäll och faktiskt göra studier på plats kring biståndsarbete och biståndets effektivitet?
Det är ju något av det bästa av två världar – att kunna förena teori med praktik.

Så, ungefär på detta sätt gick det till när mitt projektarbete skapades. Under hösten har jag intervjuat en rad olika människor, jag har läst en hel del litteratur och jag har börjat skriva på min rapport. Det är inte helt lätta saker att komma underfund med. Bistånd är enligt mig en viktig framtidsfråga med tanke på att en stor del av världens befolkning idag är beroende av bistånd. Samtidigt blir det allt tydligare för oss att det inte kan fortsätta så som det gör just nu. Det är svårt att förutspå hur framtidens bistånd kommer att se ut men jag hoppas på att jag efter mitt projektarbete är ett steg närmare idéer, insikt och förslag om hur vi kan utforma en politisk, ekonomisk, social och ekologisk hållbar biståndspolitik för framtidens utmaningar.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s