UTVECKLING OCH UTBILDNING GÅR HAND I HAND

Tisdagen 17 januari blev en riktigt intressant och rolig dag. På förmiddagen åkte jag, Alma, Karl och Mari in till Stonetown för att träffa Stellan Arvidsson-Hyving som arbetar på den svenska ambassaden i Dar Es Salam med ansvar för utbildningsfrågor. Det blev ett riktigt bra möte. Stellan var oerhört engagerad och hade mycket att berätta. Det var långt ifrån det stela och ibland byråkratiska sättet man förväntar sig i möten med tjänstemän och ambassadpersonal. Stellan har arbetat för SIDA tidigare, varit valobservatör i Tanzania och arbetat på ambassaden sedan drygt 1,5 års tid tillbaka.

Mötet gav absolut en bättre insikt om Tanzania, Zanzibar och framförallt hur biståndspengar användes. Stellan lyfte även fram alla förändringar han sett de senaste 10 åren. Framförallt var det viktigt att han poängterade vilka framsteg som faktiskt gjorts. Det är lätt att tycka att allt går väldigt långsamt när det gäller utveckling vilket också gör att det är lätt att folk ger upp och känner en stor maktlöshet. Då blir det extra viktigt att komma ihåg den utveckling som faktiskt gjorts!
Rom byggdes inte på en dag om man säger så.

Men naturligtvis ska man aldrig vara nöjd och i Tanzania och på Zanzibar finns en stor förbättringspotential. Korruption är ett stort problem och något alla biståndsgivare arbetar med men också något som är oerhört svårt att komma åt då det är så djupt rotat. Den förändring man kan se av Sveriges biståndspolitik i Tanzania är att man istället för att satsa på projekt ger ett generellt budgetstöd på 800 miljoner kronor där man har tydliga krav och villkor såsom demokrati, tryckfrihet, medias rätt att granska fritt och att regeringen motverkar korruption är exempel på dessa villkor vilket biståndet vilar på. Således blir uppföljningen av biståndet minst lika viktig som biståndet själv. När det gäller svensk biståndspolitik har regeringen valt att prioritera områden som demokrati och mänskliga rättigheter, klimat och miljö samt kvinnors delaktighet i utvecklingssamarbeten. Det man “prioriterat” bort är utbildning och hälsofrågor.

Det är inte så många länder som satsar på utbildning i Tanzania vilket är en av anledningarna till att det är något Sverige satsar på. Det finns inga riktade biståndsinsatser mot just Zanzibar men eftersom ön tillhör Tanzania är en del resurser avsedda direkt till satsningar på Zanzibar. Antal barn och ungdomar som går högstadiet och gymnasiet har ökat dramatiskt de senaste åren. Grundskoleutbildningen är idag gratis och drygt 95% går i skolan. Studier på universitet och liknande är dock mer sällsynt då många lever under fattiga förhållanden och måste bidra till familjens försörjning. Dessutom kostar det att gå på universitetet vilket oftast bara de rikare har råd med. Ytterliggare ett hinder som visar på de uppenbara socio-ekonomiska skillnaderna i vilka förutsättningar och möjligheter människorna här har är att undervisningen på universitetet till stor del sker på engelska vilket långt ifrån alla behärskar. Detta blir alltså ännu en faktor som gör att det är mycket svårare för människor vars socio-ekonomiska bakgrund är svag att själv ta makten över sitt liv.

Problemet som återfinns inom grundskolan är att säkra kvalitén. Det räcker inte att nästan alla barn går i skolan när en stor del av undervisningen går ut på att eleverna skriver ner det läraren säger. I skolorna i Tanzania och på Zanzibar finns nästan inget material utan om det finns en lärobok är det läraren som har den. Detta försvårar naturligtvis för barnen att lära sig saker hemma då de inte har någon lärobok att läsa ifrån. Grupparbeten sker nästan aldrig och det finns inga sätt för eleverna att själva samla in material.

Slutsatsen man kan dra av mötet med Stellan är hur viktigt satsning på utbildning är. Inte minst om man vill komma ifrån problemen med korruption. Med ökad medvetenhet och utbildningsnivå i ett land kommer också ökade krav och förväntningar på samhället i allmänhet. Alltifrån hur politikerna sköter sitt jobb till krav på yttrandefrihet, pressfrihet, fungerande rättsväsende, sociala rättigheter m.m.  Personligen har jag alltid varit av övertygelsen att det är genom utbildning och kompetenshöjning man når utveckling. Det är också därför vi starkt måste ifrågasätta och granska den biståndspolitik som hittils förts. Enorma summor pengar ges som bistånd men vad får man ut av detta egentligen?

Det gamla talesättet “Ge en man en fisk och du föder honom för en dag. Lär en man att fiska och du föder honom för hela livet” är oerhört slående och sätter huvudet på spiken när det kommer till vilken syn man borde ha på utvecklingsarbete.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s