MÖTE MED RÄDDA BARNEN

Efter mötet med Stellan åkte vi in mot Stone Town för att träffa Mubarak Maman från Rädda Barnen. Deras kontor låg lite avskilt så det var lite knepigt att hitta. Mubarak är från Sudan, har arbetat för Rädda Barnen de senaste 15 åren och är i grunden utbildad psykolog. Han har ingått i Rädda Barnens internationella team och han har bla arbetat med barnsoldater i Uganda, jordbävningen i Pakistan och i Darfur i början av konflikten där.
Under inbördeskriget i Sudan föreläste han på universitetet och kom även i kontakt med många barn som farit illa. Det han gjorde var att använda sitt nätverk och försöka förmedla vidare barnen till viktiga kontakter inom samhället såsom polis, psykolog med mera. Det var genom att praktiserat för internationella NGO:s som han till slut hamnade på Rädda Barnen.

Det finns stora problem på Zanzibar med barnarbete och att ett program för att ta 5000 barn bort från arbete tillbaka till skolan har påbörjats. Barnen är mellan 6-18 år och de arbetar med saker som att producera material till industrin, fiske och städning i hus etc. Det är ganska vanligt då folk pga fattigdom inte har tillräckligt med pengar och därför tvingas fler i hushållet att bidra. Mubarak berättar att när man besöker de fattigare områdena så hittar man familjer där alla arbetar.

Rädda Barnen på Zanzibar arbetar just nu med ett “Child protection system”. Lagen är till för att skydda barn från att utsättas för misshandel och sexuella övergrepp. Det är extra viktigt att skapa en medvetenhet om att detta sker och få människor att rapportera in brotten till polisen. Man arbetar även för att se till så att rättsväsendet får större kunskap och insikt i hur man ska handskas med brott mot barn. Man arbetar med regeringen för att förbättra och stärka barns rättigheter på Zanzibar. Ett viktigt steg i detta är att lyfta fram det faktum att det är regeringen som är ansvarig för barnen. Det är dem som signerar och ratificerar Barnkonventionen men inget händer sedan. Rädda Barnen försöker se till att de hålls ansvariga för det. Övergreppen mot barn händer hemma, i byn de bor , i skolan, på Koranskolorna. Mubarak berättar också om en rädsla att i takt med att turismen börjar blomstra på Zanzibar så kommer även sexturismen göra det, så som vi sett ske i Thailand.

Rädda Barnen har hjälpt polisen hur man ska förbättra rapporteringen av brott. Idag måste alla anmälningar som kommer in rapporteras. Även i domstolen har förändringar skett. Man har sett till så att tjejer som blivit utsatta för övergrepp kan sitta i ett privat rum och lämna sitt vittnesmål istället för i rättsalen då det orsaker mycket press och nervositet för många.

När det gäller bistånd anser Mubarak att det finns en problematik, speciellt biståndsgivarnas okunnighet om befolkningens behov och i det tankesätt som ofta förekommer där man anser att mottagarländerna borde vara tacksamma med den hjälp de får, oavsett vad det är eller om det överrensstämmer med de behov som finns. Han berättar om ett fall då ett flygplan, från USA, fullt av choklad skickades till Somalia. Det dem inte hade tänkt på var att när planet landade skulle chokladen smälta. Det slutade med att hela landningsbanan var full av choklad och rengörningen efteråt kostade mer pengar än chokladen själv.

Det visar behovet av att verkligen lyssna på de människor som man vill hjälpa. Det är viktigt att behandla dessa människor med respekt och värdighet, inte som offer utan egna synpunkter och tankar. De är ju oftast dem som vet vad de själva behöver allra bäst påpekar Mubarak.
Ytterliggare ett fall, denna gången taget från Uganda visar detta tydligt:

– We had children that had been driven away from their homes and families, so we hade a place for them and gave them food, clothes and psychological help. Children have a natural desire to want to be with their families but this time  and every time it was time to go back to their families they refused to go back, and we didn’t know why because they had gotten all psychological help they needed.  So I went asking everybody mothers, fathers, community leaders and religious leaders why this is, why don’t they want to come back, and then it showed that when the rebels came to the village they take the children and say that if they escape there will be a man there waiting for them to cut their ears and nose if they come back. So that’s why they were scared of going back. So I asked the elders which is the traditional way of showing forgiveness and welcoming. They told me that in their tribe Ashuli, you bring an egg and put it in front of the door and when that person comes out and sees the egg and step on it that means that whatever you may have done you have been forgiven and now you’re showing peace, welcoming and love. When we did that the children wanted to come back home. So you always have think about how the culture works and how people try to acomplish something good.

Jag blev oerhört imponerad av Mubarak och fick stor respekt för sättet som han arbetar på. Bara en sån sak som att verkligen lyssna och faktiskt ta lärdom av alla misstag han varit med om tyder på en stor insikt, ödmjukhet och förståelse för utvecklingsarbete. Hade fler tänkt som Mubarak hade utvecklingen i världen troligtvis sett annorlunda ut. Jag är fantastiskt glad över att ha fått träffa honom, lärde mig väldigt mycket och fick en djupare inblick och insikt i biståndsarbetet.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s