När orden inte längre räcker till.

När man är ung tror man att man har hela framtiden framför sig. Man tror att man är oövervinnlig. Odödlig. Men så slår tragedin in och man undrar vad som egentligen hände. Vad gick fel?

Tisdagen 3 juli var precis som vilken annan dag som helst. Man gick till jobbet, njöt av att den svenska sommaren äntligen verkade vara här och livet kändes inte så pjåkigt trots allt. Men så förändrade ett telefonsamtal allt. På ett ögonblick förbyttes hoppfullheten och harmonin mot chock och smärta. En vän till mig inom SSU hade avlidit på söndagen. Den känslan när man får höra en sådan nyhet går aldrig att förklara.

Även om min tid i SSU präglats av både med- och motgångar så kommer nog aldrig någon utanför förstå hur nära och tungt det blir när något sådant här drabbar en person inom SSU. För även om man bara träffar varandra några gånger per år så kommer man folk så nära, man delar så mycket och upplever saker tillsammans som ingen utanför kan förstå riktigt.

Efter Utöya förra året trodde man att det var det värsta som kunde hända. Men tragedierna bara fortsätter. Och det är ju så livet fungerar. Men jag vet att Kenny hade varit den första som hejat på oss andra att fortsätta se framåt och kämpa för det vi tror på.

Kenny – Vila i frid

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s